Det sägs att det man ångrar är det man aldrig gjorde, det man aldrig tog sig för. Jag önskar ångra inget, inget i mitt liv, så jag har klivit långt utanför min bekvämlighetszon. Jag fick en möjlighet och jag tog den. Jag har sjungit.
Jag har burit med mig ord och åsikter genom livet om att jag inte kan sjunga. Ord tilldelade mig av lågstadielärare, musiklärare och familjemedlemmar. Det har gjort att allt jag gjort är att stämma in i födelsedagssånger och andra skrålande körer där min röst försvunnit bland andras, ingen mer sång än så bland folk. Endast hemma har jag sjungit mycket, ofta och gärna.
Så efter tid, pepp, prat, verser, refränger och några omtagningar för att min nervösa röst inte vågade och orkade, så sjunger jag för alla som vill lyssna och jag känner mig modigare än på länge. Jag ångrar inget.
ord och bild
